paseo

Inatt drömde jag om Jonas.
Och det skumma är att jag alltid gör det när jag sover med hans gamla mjukisbrallor.
I drömmen tog hand om mig för att jag hade gjort endel jävligt knepiga saker.
Drömmen var väldigt skum och det hände mycket, det sista jag minns är att vi sjöng i en luciakör? Haha.
Dessutom gick vi runt och skrattade åt rullstolsbundna, precis som vi gjorde back in the days.
Usch, han var så fin. Liten blackmetalkille, det är väl allt en brud vill ha?
Fysatan, även fast det var .. hur många år sen som helst så saknar jag honom fortfarande.
Knepigt. Och jag saknar ju gamla Jonas, han som jag blev kär i.
Nu vet jag ju inte hur han är som person. Jag känner honom inte.
Det är också synd.


Lånade en bild på honom med.


Uh, ångest.
Nu tar jag ett par atarax och inträder i grönsakslandet en stund.
Puss och Peace.